Från A- till K-människa, Martinus 11 sexuella kategorier

- eller hur Kristusmänniskans sympatiska sinne utvecklas,

sett från ett andligt evolutionärt perspektiv.

Något av det mest revolutionerande som Martinus beskriver i sina verk är det han kallar den sexuella polförvandlingen, vilket är Martinus ord för den sexuella uppvakningsprocess vi kan se i alla kultursamhällen. Här avslöjas att något av det som vi uppfattar som det mest fundamentala i livet - mannen, kvinnan, äktenskap och familjeliv - endast är stadier i utvecklingen mot att bli en riktig människa i Guds avbild. Här på jorden, levande bland oss människor, har en sådan färdig människa i Guds avbild, gjort ett så outplånligt kulturellt avtryck, att vår västerländska moderna humanistiska kultur vilar på hans livshistoria, på hans mänskliga exempel – på Kristus.

Det Martinus beskriver i sitt verk, Tredje testamentets, Livets bok i sju delar är hur Gud genom den utveckling eller evolution vi alla är del i, omskapar alla människor till att bli Kristusväsen. En förståelse av denna förvandling och dess konsekvenser, är fundamental för den nya andliga livssyn, detta verk förmedlar.

Martinus visar i detta verk hur de mänskliga sympatiska anlagen växer genom människans erfarenhetsskapelse från liv till liv, (då ”kärnan”eller ”jaget” i oss är evigt och odödligt). Hur förmågan till inlevelse, empati, detta att älska allt och alla utvecklas och hur människan i Guds avbild, som tänker och agerar likt Gud framträder via evolutionen. Där livet i den fysiska världen kan liknas vid en ”livmoderzon”, där livets lagbundenhet, ”ätandet av kunskapens träd”, genom reinkarnation utvecklar växten, djuret och människan mot fullkomlighet, mot att bli lik Gud.

Allt och alla befinner sig på denna livets väg. En väg som obönhörligen går framåt, där varje gjord erfarenhet leder oss uppåt mot nya himmelska höjder. En väg som formar sig individuellt, men där alla principiellt genomlider det samma för att bli det samma. Där vi är de människor vi gråtit oss till att vara, men där vi genomgår detta lidande, vår karma tillsammans med alla andra människor och formar ett gemensamt öde.

För en del människor kommer detta lidandes tillstånd, på det sexuella livets område, genom en av förförelse ”för tidigt öppnande” av den motsatta polen (det feminina för mannen och det maskulina för kvinnan). Att Gud på karmamässiga grunder för individen i fråga, undervisas genom en ”för tidigt” väckt homosexualitet, vilket för individen i fråga innebär ett vist mått av obehag och lidande. Där Martinus beskriver detta som en ”urspåring” från livets normala väg.

Men för att förstå vad dessa ord och begrepp betyder i Martinus författarskap, gäller det att rensa sina egna negativa associationer. Personligen har jag fått höra, ”att jag har en allt för positiv bild av homosexualitet” när jag håller föreläsningar och kurser, men jag anser generellt, att problemet är det motsatta. Att de flesta som talar om Martinus polanalyser, gör det utifrån ett heterosexuellt tolkningsföreträde. En heterosexualitet som utgör en självklar grund och norm för dem. Där deras sympatier och antipatier lyser igenom deras tal och texter. Där läsaren av Martinus verk måste inse att Martinus har en positiv och mycket mer omfattande syn på begreppet homosexualitet, än vad de flesta har och att detta inte bara speglar en fysiskt synlig sexuell konstellation, men mer än så speglar en inre psykisk, för att inte säga högpsykisk mänsklig förvandling av de sympatitillstånd som styr den humana människans beteenden.

Grundorsaken till HBTQ människornas problem är ”flockens” eller allmänhetens okunnighet och bristande förståelse av denna nya kärlek, ett nytt sympatitillstånd som växer fram i alla människor! Att människor känner antipati och hat mot alla kärleksuttryck som inte passar in i det traditionellt heterosexuella könsspelet. Där vi här ser hur självbevarelsedrifternas primitiva språk sätta press på människor och skapa fördämningar som i värsta fall, när de brister, kan komma fram i okontrollerade sjukdomstillstånd på det sexuella planet.

Martinus beskriver i Livets bok 5, hur alla människor genomgår en sexuell utveckling från att vara heterosexuella äktenskapsväsen, mot att bli homosexuella kristusväsen. Där den instinktiva förälskelseförmågan som binder samman ett par, successivt bryts ner och ersätts av en ny kärleksförmåga som mer och mer går i en altruistisk riktning. Martinus delar in denna mentala, psykologiska, sexuella, process i 11 kategorier eller stadier, från A – K människa.

Där A, B, C och H människan är heterosexuella, E, F och G människan har ostabil könsidentitet, med många inre frågetecken, ibland med en känsla av att vara född i fel kön. D, I, J människan är homosexuella och där K människan beskrivs av Martinus som ett nytt, ”tredje kön”, ett frikön som likt Kristus frigjort sig från reinkarnationens och återfödelsens kretslopp och nu skapar sina kroppar med tankekraft.

Vilket i ockulta kretsar beskrivs som materialisation och där kroppen upplöses via dematerialisation. En förmåga Jesus behärskade och använde sig av efter sin korsfästelse och död, när han på den tredje dagen åter visade sig för sina lärjungar. Samma materialisationsprocess som alla änglar, i de Bibliska berättelserna också använde sig av.

När vi nu ska till att gå igenom dessa 11 kategorier, så får vi också ha i åtanke att de publicerades första gången 1947 och att mycket av det vi ser i dagens HBTQ rörelse inte fans då, som könsbytesoperationer och liknande. Vilket vi idag får placera in i analysen av kristusmänniskans skapelse.

A-människan beskrivs av Martinus som det ”lyckliga äktenskapet zon”. Där äktenskapet är lyckligt och uppfyller individernas hela begär. Exempel på detta ser vi framförallt i det monogama delen av djurens och människornas värld eller livszon. Men Martinus beskriver detta som ett ”döende livsfundament”, som idag behöver ”kryckor” för sin fortsatta existens. Där bibelns Moselag utgör en sådan krycka! Detta samtidigt med att Moselagen är ett fantastiskt ”avelsprogram” för att få fram ett ”stort och mäktigt folk”. Ett ”avelsprogram” som kopierats av alla ”stora” ledare och diktatorer genom historien.

Vilket får oss att komma in på nästa kategori, där individens intelligens vuxit, men där känslolivet släpar efter och kan beskrivas som ”rått och brutalt”. Bland B-människan finner vi män och kvinnor som hänsynslöst utnyttjar andra människor för sina egna syftens skull. En människotyp vi omtalar som kriminella, som gangstrar, som hänsynslösa diktatorer. Men där livets hårda karma, successivt förändrar och känslomässigt förädlar denna människotyp.

I C-människan finner vi den stora majoriteten av världens människor. De befinner sig i vad Martinus kallar det ”olyckliga äktenskapet zon”. Där förälskelseförmågan degenererat, där äktenskap och familjeliv mer eller mindre vilar på äktenskapliga kompromisser i kombination med släkt, vänners och allmänhetens förväntningar, vilar på tradition och normer.

Bland D-människorna finner vi de homosexuella människorna. Människor som blivit ”förförda” till ett homosexuellt liv, i innevarande eller tidigare liv och därför i detta stadiers första faser behärskas av det motsatta könets psyke och mentala liv. Där vi här ser den ”feminina mannen” och den ”maskulina kvinnan”. Ett stadie som inledningsvis präglas av många frågetecken kring en ny könsidentitet men successivt innebär en uppgörelse med alla traditionella stereotypa könsrollsmönster. En utveckling från ”ett antingen eller” sätt att tänka i fråga om kön och genus till ett ”både och”, när det gäller ett manligt – kvinnligt tanke och känsloliv, och hur det över tid förenas i ett mänskligt sådant.

E - människan har en sexuell inställning som svänger, mellan det egna och det motsatta könet. Vi kallar det bisexualitet, även om Martinus inte använder detta ord. Han beskriver det som ett balanserat och stillsamt sätt att utforska sin motsatta pol.

F - människan genomgår samma utveckling, men är mer utåtagerande med sin sexualitet. Svänger ibland fram och tillbaka i sitt sexuella identitetssökande. Byter kön, även om Martinus inte nämner detta i sina texter och för en del söker nya sexuella sensationer med inslag av våld och sadomasochism. En människa i farozonen för mentala sjukdomstillstånd kopplat till sexualiteten.

G – människan representerar en människotyp som fullständigt spårat ut från livets normal väg och har följaktligen en sexualitet som får sin tillfredsställelse i kraft av våld, mord, pyromani med dödlig utgång och andra liknande perversiteter. Ett tillstånd som för individen ut i livsleda och i värsta fall självmord. Men där även denna människotyp av Gud, förs till baka till ett normalt behagsskapande sexliv.

H – människan beskrivs av Martinus som det sista heterosexuella stadiet. Ett stadium mycket nära det homosexuella, med djupa platoniska vänskapsband mellan individer av samma kön. Med en eventuell heterosexuell parbildning som skett i kraft av ungdomsårens förälskelse, men som sen levts ut. I det att alla människor före 30 års åldern genomlever en repetitionstid, där alla gjorda erfarenheter och talanger i form av anlag från tidigare liv kommer fram i individen. Där ett foster under kvinnans nio månader långa havandeskap principiellt genomgår djurrikets miljonåriga evolutionsprocess, så genomgår barnet en liknande genomgång av individens alla människostadier,där de sista livens alla erfarenheter framkommer kring 30 års åldern.

Martinus beskriver också hur en relation mellan två jämbördiga H – människor, i bästa fall bli till ett lyckligt kamratäktenskap, villande på gemensamma intressen. Men det kan också bli ett mycket olyckligt äktenskap om den mentala standarden på ett par skiljer sig mycket åt. Där en resignation inför en primitivare partner får individen att inse sin olämplighet för äktenskapligt samliv. En H – människa beskrivs också av Martinus som en mycket andlig individ, som med lugn och balans tar sig ann de livsuppgifter hen förnimmer hen har. H – människan befriad sen successivt från den sista sexuell slöja som hållit den motsatta polens sexuella funktioner, utanför hennes medvetande och individen blir en homosexuell I – människa.

I – människan beskrivs av Martinus som den fullkomligaste och mest utvecklade av de ännu oinvigda jordmänniskorna. De är andligt högt utvecklade människor som inte kan bindas av dogmer och sekter. De lever och andas i en moral av kulminerande rättfärdighet, de är vegetarianer av respekt för och kärlek till allt liv. De har en stark intuitiv förmåga, börjar uppleva kosmiska glimtar och finns i regel i underordnade positioner, då maktutövning, konkurrens och äregirighet är utlevt. De är som Martinus beskriver dem, långt avancerade aspiranter till ”den stora födelsen” eller ”Kristi återkomst på skyarna”. De lever i Orienten som visa män och eremiter, i civilisationen och i kulturens tättbefolkade områden i det fördolda. De är så harmoniskt utvecklade att de inte längre kan bli förälskade, varken i det motsatta könet eller i det egna. De kan vara mycket maskulint betonade när så krävs, likväl som de också äger en feminin, mjuk, känslig eller varsam hand när detta behövs. Och Martinus beskriver hur de i humana, moraliska skaparprocesser uppvisar en oräddhet och en genomförd viljeakt som i fasthet och orubblighet inte ens kan övertrumfas av den mest maskulina man, samtidigt som de i samma process kan mildra situationen och avlägsna alla farliga, skarpa mentala kanter och flisor med en smekande hand som i hjärtevärme stundom överglänser en moders kärlek. Martinus beskriver också hur den sista slöja eller ridå, i den sexuella förvandlingsepokens skyddsorgan, likt en andlig ”mödomshinna” här öppnas, så att individen till sist genomgår den ”stora födelsen”, får kosmiskt medvetande och förvandlas till en J – människa.

J – människan lever i ett självupplevt kosmiskt medvetande, ett medvetenhetstillstånd som i Bibeln beskrivs som ”Kristi återkomst på skyarna”, som ”himmelriket”, som ”hjälparen den heliga anden”. Det gör väsendet till ett med Gud, ett med Fadern, vägen, sanningen och livet. På jorden har det hitintills funnits två människor av denna dignitet. Jesus och Martinus! De var båda homosexuella, älskade alla, men hade bara intima sexuella relationer med högt utvecklade medväsen av sitt eget kön. Jesus sägs ha älskat sin lärjunge Johannes och Martinus hade sina kärleksaffärer, som sköttes diskret och ouppmärksammat för de flesta. På vår andlig utvecklingsresa ska vi alla nå hit. Här upphör sedan reinkarnationen och individen lär sig bemästra materialisation och dematerialisation. Att på tankens bud kunna skapa och upplösa sin kropp, vilket gör individen till en färdig K – människa.

Om denna sexuella förvandlingsprocess sista stadier, från I – till K – människa skriver Martinus att det tidigare inte var möjligt att genomleva dessa stadier på jorden, att primitivitetens och dumhetens eldorado var allt för kompakt. Att individer av denna höga standard, var tvungen att inkarnera på längre komna planeter, där livsmysteriets lösning var manifesterat som en konkret och absolut vetenskap. Med Martinus livsverk, Tredje testamentet finns det nu förutsättningar för ”den stora födelsen” att börja äga rum även i jordklotets sfär.

Vad Martinus tankar kan hjälpa alla humana heterosexuella, homosexuella, bisexuella, transsexuella och queer tänkande människor med, är ett andligt evolutionärt perspektiv på det de genomlever. Att se hur det jordmänskliga umgänge människor emellan, är styrt av primitiva sympatier och antipatier. Samt vad vi kan göra åt detta! En sådan process måste förr eller senare påbörjas i alla människor som vill förstå livsmysteriet. Där vi i denna process måste lära oss att se människan i vår nästa, se hen med kärlek. För kärleken är en andlig synförmåga och Martinus verk, Tredje testamentet utvecklar denna synförmåga!